DAGEN EFTER

igår en lekplats
idag en kyrkogård
här ska jag begrava mitt brännskadade ansikte och mit brännskadade ben
och marschallen som brände mig
och min fot som sparkade till marschallen
här ska jag begrava alla tankarna på flickan jag älskar
och hennes svarta hår och min hand
som med långsamma fingrar smeker hennes hand
och djuren som exploderar i mina drömmar
och sockerbitarna och legoklossarna och köttet
och mina lungor fyllda av grönt ris och härsken majonnäs och serpentiner
och mitt levrade blod och pariserhjulet i mitt huvud
och de utbrända raketarna
och de döda atronauterna och deras ofödda barn
och de urdruckna champagne-flaskornas heliga andar som nu upplösts i luften
och demonerna och blomknopparna
och min panna och isen som vilar på min panna
och svanarna som frusit fast i isen
och mordvapnen och gravstenarna
och handen som läggs på axeln innan skottet avfyras rakt in i den mjuka kroppen
den alldeles för mjuka kroppen
den alldeles för tunna huden
den alldeles för bräckliga ryggraden
och det alldeles för svaga hjärtat
här ska jag begrava tändstickor och tandpetare och en mun
och en munfull glassplitter och en munfull stjärnsplitter
och en munfull sårvätska och en munfull sperma
och en munfull hudflikar och en munfull tungor och en munfull tovigt hår
och den uphittade ringens obegripliga inskription
och alla dikter och alla brev
och skuggan av Gud och skuggan av Henne och min egen skugga under mig
och lite till
och mycket till
här ska jag begrava mitt barn och min mamma och min pappa
och tro hopp och kärlek och spilld mjölk och avlägsen åska
hår ska jag begrava den torterade filmstjärnan som dansar i mitt huvud
och knivspetsen som bryts av inne i hennes öga
och naglarna och nagelbanden och nålarna som sticks in under naglarna
och armbanden och halsbanden och sambanden
och upphängningsanordningarna och rörelseenergin och tyngdlagen och trådarna
och äpplet som föll och stjärnan som slocknade
och din doft av vanilj
och gryningens försiktiga glädje
och skymringens försiktiga sorg
och din doft av kanel
och ett hav som aldrig tar slut
och et ljus som aldrig brinnar ut
här på min kyrkogård i min koja i min säng ska jeg begrava
den galopperande solen och de galopperande hästarna
och de galopperande ögonlocken och den galopperande taxin
och den galopperande kärleken och den galopperande staden
och den galopperande tv-bilden och den galopperande natten
här ska jag begrava svett och sveda och klåda ock aska och salva och svalka
och feber och fingertoppar och klåda och naglar och klåda
och blåbär och grus och en leksakstrumpet och en porrkortlek
och kvinnan som har en kuk i varje hål och en i varje hand
och kvinnan som onanerar med en coca cola-flaska och ler in i kameran
och lakanens fläckar och täckets mönster och det kvarglömda paraplyet
och väggarnas obarmhärtiga tystnad
och minnet av en kinesrestaurang och minnet av ett badkar
och minnet av en omfamning och minnet av ett ord
här ska jag begrava plastsoldater och plastindianer och plasthelgon
hår ska jag begrava mina tarmar och mina armar
och en kristall och en bit förstenat trä
här ska jag begrava mina skor och mitt manuskript och mitt hårband
och hymens band och din mödomshinna och ditt gyllene skinn
och din regnbågshinna och dinna pupiller och dina öran och ditt namn
och min dikt


Lukas Moodysson
[fra tidsskriftet TuMor nr. 3, 1990]